Vi kör en recap i fel ordning och börjar med avslutningen – M a r c i a l o n g a !
För tredje året i rad fick jag ställa mig på startlinjen i ett av de härligaste, och tuffaste, lopp jag vet, nämligen Marcialonga!
Så här skrev jag på instagram efter loppet:
M A R C I A L O N G A – you had me at hello!
Tredje gången jag åker & tredje gången jag är superduper nervös på startlinjen, undrar vad tusan jag håller på med, sover kasst (kanske lite pga en hungrig bebis & en närhetssökande fyraåring i sängen.. ) & är samtidigt förväntansfull till tusen.
Och inget i loppet gjorde mig besviken. Inte i år heller! Stämningen, vädret, banan. Allt! Oron över att jag inte skulle ha ork eller styrka för sista backen visade sig vara onödig & jag kom i mål med en känsla av att faktiskt ha åkt med lite handbroms i. På ett mycket positivt sätt!
Så tack igen @marcialonga_ för en FANTASTISK upplevelse! Tack @teamkaffebryggeriet för ALLT – skidor, service & för att ni är ni, att vi får vara med!
Självklart firades det hela á la Italian style med pizza i solen & en cappuccino till dessert. Med familjen. Och målbilden då? Att möta barnen i mål. ❤️ Det är obeskrivbart! Kanske är lite låg på energi & allmänt trött så man blir extra känslosam, men det är lite strunt samma! ÄLSKAR ATT FÅ DELA DETTA MED MIN FAMILJ!
Och precis så var det. Jag åkte och var lite frustrerad över att inte ha nog med krut (och träning) i kroppen att kunna ligga på som jag vanligtvis gör men njöt samtidigt av att åka lite mindre kostsamt men desto mer njutbart! Längtan att kunna gå för fullt kom dock och jag hoppas göra ett lopp i vinter där jag för ha den känslan i mål!
